2013-05-24

Truth is

Vi alla går dagligen runt med en mask, vi alla döljer något för världen och ibland för våra nära. Och det tycker jag inte att man borde. Mer folk borde ha empati och förståelse, mer respekt och vänlighet. Det lever jag på, faktiskt. 

Jag vill nästan alltid alla väl. Så efter att något hemskt eller traumatiskt händer så tänker jag istället på hur det kommer påverka personerna omkring mig. Jag har gjort så i alla år, för det har varit äckligt mycket som hänt. Men även om det är jag som går igenom något så vill jag inte att någon annan jag älskar ska lida med mig på sättet jag lider. Då får jag så dåligt samvete och mår dåligt pågrund av det.

Så jag stoppar ofta upp en mask. Som jag gjort nu, jag vet helt ärligt inte hur jag mår egentligen. Bryr jag mig för mycket om just detta så är jag dum mot dig och bryr jag mig för lite så känner jag mig dum mot den personen. Så jag har suttit och brytt mig mer om hur en människa skulle må pågrund av mitt mående än att känna efter hur jag verkligen känner. Det är så dumt, men jag vill verkligen inte att någon ska må dåligt pågrund av mig, för då mår jag bara sämre själv. 

Jag vet inte, jag vet ingenting. Men jag vet bara att dig älskar jag, jag är kär i dig, det är dig vill jag vara med. Och dig älskar jag också, men som en vän, som ett minne. Och nu, nu är allt försvunnet? Allt är borta och det var det som höll mig stående på den här orättvisa jorden. Kraschar minsta lilla nu, så kraschar jag samtidigt. Det är det ända jag vet, det är det ända jag är säker på. 

2013-05-17

Rock in paradise

Alltid älskad, aldrig glömd 
Grattis på födelsedagen ängel.

Greatful


Varje kväll somnar vi med den lättande tanken 'imorgon är det en ny dag med nya tag'. Vi alla har något att vakna till varje morgon. Vare sig det är ett jobb, ärenden, sina barn eller för träning. Vi stoppar ibland på oss ett leénde som döljer ett sorgset hjärta, vi sminkar över dom där svullna ögonen vi spenderade en natt att gråta med. Och vi går ut i dagsljuset och lämnar det jobbiga bakom oss för bara några timmar iallafall. Ibland när jag går förbi någon så tänker jag, undra vad som pågår i deras liv? För man är då definitivt inte ensamen om problem, någon där ute i världen går igenom något som jag gör. Men samtidigt känns det inte som att någon förstår. För vi alla är bundna olika, vi tänker på olika sätt, vissa är känsligare än andra, man känner ibland att alla kan fara åt helvete för ingen kan förstå just mig. Men vi ställer oss upp och går ut genom dörren varje dag med den lilla orken man har kvar, vi går ut med en jävla mask och döljer mörkret man har inom sig. 

Och ibland finns det dom dagar då man helt enkelt inte orkar kliva upp. Det man låg och grubblande kvällen innan om var det första man tänkte på och den där onda känslan kommer ifatt en inom några sekunder. Och vet ni, det är okej. Ibland är det okej att bara tappa orken, gråta och känna sig hopplös. För det släpps ut då, det kommer kännas bättre, kanske inte nu eller imorgon, men det blir bättre. Det har ju tidigare problem redan visat oss!?

Men vi möter människor, vi möter våran familj, vänner och random folk som gör det lättare. Man kan prata bort sig om annat, göra saker som får en att glömma allt det där jobbiga ett tag. Och vi måste stanna upp ibland och tänka efter att fan vad jag är glad att jag har dig, dig eller dig i mitt liv. Och dumt nog så tycker jag faktiskt att idioter behövs, för dom idioterna gör oss starkare, vågade och vi lär oss så jävla mycket från att ha med såna pajasar att göra. Så tack till dom som försökt dra ner mig, ni har bara gjort mig starkare och skiten ni förtjänar kommer till er i god tid och då kan man bara känna att man är så jävla mycket bättre än er. 

2013-05-16

Finns inget bättre!


På ett ögonblick förändrades allt

Dö ska vi alla nån gång. Vissa har hunnit leva sitt liv, vissa dör i en olycka, vissa dör vid födsel, vissa dör i krig och vissa var denna orättvisa värld helt enkelt inte menat för. Men vad gör man när någon man en gång delat ett helt liv med bara försvinner? Det första jag gjorde var att sjunka ner under marken och tänka "Fan, jag skulle ha gjort något annorlunda".. Från dagen vi föds så vet vi att våra mor- och farsföräldrar kommer dö innan vi levt halva vårat liv. Vi vet att dom är mest troligt döda innan man hunnit fylla 30, men det krossar ens hjärta totalt när dom går bort även om man är "förberedd", man tycker att dom borde ha rätten att leva tills dom är hundra. Och alldeles nyss fick jag se en farmor begrava sitt barnbarn, en mamma och pappa begrava sin först födda son och en lillebror som haft sin bror där hela livet hissas ner under jorden. Alla säger att sin första kärlek glömmer man aldrig. Ni glömmer kanske inte att dom var otrogna, svek er och var dum mot er. Men jag kommer aldrig glömma att min första kärlek dog, han bara dog, utan förvarning, han bara dog.. Det är något jag varit rädd för och till och med sagt ut högt. Medans vi var tillsammans och just när vi gjort slut så sa jag till en "Fan Frida, tänk om han dör, hur ska jag klara mig?". Och då att behöva ringa till henne och säga dom orden, att ringa och säga att nu jävlar är han död var det värsta samtalet jag behövt göra.

Det här är ett sånt förhållande man alltid har med sig. För det vi gick igenom gjorde mig så stark och jag hade en kämparglöd jag inte trodde fanns. Han var en person som tog ut det bästa ur mig och stod där brevid mig varje steg då jag behövde det. Jag är glad idag att jag hann gå vidare, att jag inte var kär i han. För hade vi fortfarande varit tillsammans eller om jag var fortfarande kär i han så hade jag inte klarat mig, jag hade bokstavligt talat dött av sorg. För den människan var en gång i mitt liv hela min värld, han var stjärnorna, han var vindarna, han var ibland helvetet och ibland min himmel.

Det spelar ingen roll vad någon säger, tror eller dömer utan att känna, det skiter jag i. För jag fick då lära känna den riktiga han, han som inte hade problem. Den där kloka, givmilda och genomsnälla Johan. Alla dom fina minnerna bär jag med mig, jag har gått vidare och släppt det dåliga helt och jag kommer alltid minnas det goda han gjorde. Vad han gav mig och hur lycklig han gjorde mig när det var bra. Jag kan knappt hitta orden längre. Men jag älskar dig, jag tänker på dig varje dag och undrar vars fan du är.. Och gud vad jag saknar att ha någon som älskar mig på sättet du älskade mig

Du finns med mig varje dag. Tack för dom fina minnerna du gav mig. En evig saknad ♥ 

2012-10-08

He always owns me

Min bror när jag försker äga ut han

Sen drar han världens comeback så att alla ba

Då gör jag så här
Och säger

Men sen när jag kommer hem så sitter jag ändå så här hela kvällen